Den udda Andrettin

Han har blivit kallad mer talangfull än Lewis Hamilton av folk som jobbat med båda, och har bästa sortens förutsättningar och utbildning för att lyckas i en av världens mest konkurrenskraftiga racingserier. Så varför har Marco Andrettis karriär varit en sån berg-och-dalbana?

Farfar Mario var en av historiens snabbaste, mångsidiga och populära racerförare någonsin; pappa Michael en av de mest spektakulära och tuffaste förarna. Tillsammans vann de 94 Indycar-lopp. Men hur går det för sonsonen Marco då? Tio år in i Indycar-karriären har han bara vunnit två lopp och alldeles för sällan levt upp till hypen från hans debutsäsong. Är det pressen som är för stor, konkurrensen för hård, eller är han helt enkelt inte talangfull nog för att kunna mäta sig med pappa och farfar?

Jag skulle nog säga att det är en kombination av de första två variablerna. Marco Andretti har visat många gånger att han har talang nog för att slåss i absoluta toppskicktet i Indycar, men då måste allt stämma för honom. Och det är inte bara i Indycar-bilar som han visat sig vara spektakulärt snabb när tillfällena ges. Jag vill minnas Sebring 12-timmars 2008, när Andretti Autosport (eller Andretti Green Racing som det då hette) även hade hand om Acuras sportvagnssatsning. Marco var överlägset snabbast av Acura-förarna, och i den snabba kurva ett på Sebring svepte han om allt och alla. Så det finns definitivt potential i honom. Problemet är bara att han är för ojämn – sådana prestationer verkar dessutom komma när det inte är så mycket på spel.

Som på säsongsfinalen i Sonoma, när han under den sista fria träningen satte snabbaste tid, snabbare en Simon Pagenauds pole-tid till och med. Men det var inget han kunde imitera under själva kvalet, när det verkligen gällde. I kvalet räckte det till inte mer än en 14:e plats, och i loppet kom han på en åttonde plats till slut. Det säkraste tecknet på att detta var en urusel säsong för Marco: det var hans bästa resultat på hela året.

Nu ska man i och för sig inte kritisera Marco enbart. Hela Andretti Autosport har haft ett underkänt år. Den enda segern för stallet kom genom Alexander Rossi sensationsvinst på Indianapolis 500, där Carlos Munoz dessutom kom tvåa, och det måhända är en aning bortskämt att kalla en säsong där de tog en dubbelseger på Indy för underkänd. Men då de är vana med att kunna slåss om segern både på Indianapolis och i själva mästerskapet så måste 2016 ses som ett bottennapp. Även före detta mästaren och Indy 500-segraren Ryan Hunter-Reay hade en rekorddålig säsong – enda gången han hade farten att vinna, på Pocono, kostade ett elektroniskt fel honom chansen på segern.

Ett problem som Andretti Autosport haft de senaste åren är att det varit en i närmast ständig rotation på ingenjörssidan. Det finns ingen stabilitet i stallet. Justin Wilsons tragiska dödsolycka förra året hämmade stallet oerhört också naturligtvis – Wilson var mycket duktig på att ställa in bilen till sitt eget tycke och hans närvaro hjälpte stallet att hitta formen under andra hälften av 2015.

Att Marco har pappa Michael i radion under loppet hjälper nog knappast heller. Det är nog däri pressen ligger. Michael var under sin karriär alltid ett hot om Indycar-segrarna (och han har fått lite väl mycket skit för sitt stint i Formel 1 med McLaren 1993). Klart att Marco vill emulera honom, men att ha sin berömda pappa i lurarna hela tiden gör att han inte får samma ”naturliga” mognadsprocess som racerförare som andra får, som till exempel Josef Newgarden eller Ryan Hunter-Reay. Den professionella sfären och familjen är helt separata. Se på Graham Rahals utvecklingskurva de senaste åren. Rahal kör också för sin fars stall. Pappa Bobby vann Indycar-mästerskapet tre gånger plus Indy 500 1986, och snappade upp Graham till sitt eget stall när Grahams kontrakt med Chip Ganassi gick ut. De två första åren i pappas stall var inte ett dugg smickrande för Graham, med en 18:e plats i mästerskapet som bäst. Men sedan organiserade Bobby om stallet, tog en mer passiv roll, och då kunde Grahams potential löpa ut. De två senaste åren har han slagits om segrar nästan varje helg, och kommit på en total fjärde- och femteplats.

Marco har kommit tillbaka från värre svackor än denna skall sägas. 2013 var han ett ständigt hot och kom femma i totalen, efter en katastrofsäsong 2012. Under den vintern träffade han en förarcoach i England som sade att han var den mest naturligt talangfulla föraren han någonsin träffat, inklusive Lewis Hamilton! Och när Marco höll huvudet kallt under den säsongen kom jämnheten. Det som inte kom däremot var några fler segrar, vilket var det som stötte tålamodet. Det ledde till denna nuvarande onda spiral där färre och färre saker verkar stämma. Men det är där någonstans svaret ligger ändå – håll huvudet kallt, låt det professionella ömdömet stå över familjen på racerbanan och låt en stabilitet etablera sig i stallet. Det fungerade för Graham Rahal.

Det sista kapitlet om Andretti-dynastin är knappast skrivet. Det Marco behöver är ett stall som vet vad dem gör och kanske mest av allt ett gott självförtroende. När de sista detaljerna stämmer, och tillåts göra det under åtminstone ett par säsonger, då kommer den tredje generationens Andretti blomma ut.




Fler artiklar om Fredrikssons Allehanda

Grand Prix-racings anti-tes
Fredrikssons Allehanda I början av 1980-talet fanns en racerbana som var värre än värst. Trots det blev vartenda lopp på den en klassiker!
10/17/2017 11:23:00 AM

The Great Book of Racing Drivers’ Excuses
Fredrikssons Allehanda Inga kan komma med ursäkter som racerförare. Här är några av senare tids allra bästa.
10/2/2017 10:39:00 AM

En ilsken men ödmjuk mästare
Fredrikssons Allehanda En racerförares dröm? Att vara ilsken över en missad seger men ändå kammat hem mästerskapet. Precis så kände Josef Newgarden efter Indycar-finalen på Sonoma i söndags.
9/19/2017 11:52:00 AM

Ett enda misstag räcker
Fredrikssons Allehanda Ett enda misstag räckte för att göra Indycar-mästerskapet en öppen historia igen.
9/4/2017 2:45:00 PM

Vart skåpet skall stå
Fredrikssons Allehanda Senast jag skrev om Indycar och Josef Newgarden hyllade jag honom efter omkörningen han gjorde på Will Power på Mid-Ohio. Efter segern i helgens lopp på Gateway-ovalen i St. Louis höjer vi honom till skyarna.
8/28/2017 4:55:00 PM

Bildreportage från Kanonloppet
Fredrikssons Allehanda STCC-säsongen 2017 är den tuffaste på länge och det märktes tydligt på Kanonloppet. Här är bilder från tre händelserika heat på Gelleråsen:
8/15/2017 11:39:00 AM

Penske perfect
Fredrikssons Allehanda Josef Newgarden ser ut att göra det som varken Juan-Pablo Montoya, Simon Pagenaud eller Will Power mäktat med: gå för mästerskapet från år ett hos Team Penske.
7/31/2017 3:33:00 PM

Vad är ”sportvagnsracing”?
Fredrikssons Allehanda I och med LMP1-reglementets påstådda ”kris” så kan det vara lägligt att fråga sig, vad för slags ”sportvagnsracing” lämpar sig bäst åt Le Mans?
7/20/2017 3:14:00 PM

Bästa hittills 2017
Fredrikssons Allehanda Många racingserier har nu hunnit avverka ungefär hälften av sina säsonger, så därmed är det lämpligt att stämma av med årets bästa, roligaste, tyngsta och häftigaste prestationer och händelser. Först så tittar vi serier utöver Formel 1:
7/11/2017 6:11:00 PM

Ett bisarrt men fantastiskt 24-timmars
Fredrikssons Allehanda Årets Le Mans 24-timmars blev ett av de mest bisarra loppen i dess anrika historia, men precis som alla Le Mans utlovar, det var ett otroligt lopp.
6/20/2017 5:06:00 PM