F1-trender att hålla ögonen på

1. Ett allt jämnare fält

Glädjande nog är det sju stall som – åtminstone i någon mån – har närmat sig täten, tre som har tappat och ett som ”stått still”. Det innebär att vi idag har ett jämnare fält än vad vi hade vid säsongensstarten.
Detta är goda nyheter förstås. Och också en indikation på att Mercedes – trots sin dominerande ställning – inte har kunnat dra ifrån de övriga riktigt lika tydligt som i fjol och 2014.
Skillnaden mellan pole-tiden och den långsammaste jämförbara kvaltiden i procent:


 
2. Mercedes behåller greppet

Vi som har hoppats på att Ferrari eller Red Bull i år skulle kunna utmana Mercedes om herraväldet i sporten har fått stilla våra förhoppningar.
Visst har framförallt Red Bull närmat sig täten – så pass mycket att de förmodligen kommer att få med sig ytterligare någon eller några segrar innan säsongen är slut – men huvudstriden kommer även fortsättningsvis att stå mellan silverpilarnas finest.
Genomsnittlig kvalprestanda för Mercedes, Ferrari och Red Bull:


 
3. Manor och Renault: Stora steg framåt

Som jag redan har nämnt är det sju stall som har närmat sig täten sedan säsongsstart.
Störst och mest imponerande utvecklingssteg har Manor, Renault och McLaren tagit.
Både Manor och Renault har gått ifrån att vara längts bak i fältet – med Sauber som enda sällskap – till att idag vara i en position där de uppenbarligen kan börja sikta på att mer regelbundet få in sina bilar i Q2.
Det är djupt imponerande. Kontrasten emot Saubers relativa stagnation skulle inte kunna vara större.
Även McLaren–Honda har gjort en fin resa ifrån den 97 %-iga kvalnivån som de inledde säsongen ifrån, men akilleshälen i form av bristande tillförlitlighet får mig ändå att utnämna Renault och Manor till den första säsongshalvans utvecklingsmästare.
Genomsnittlig kvalprestanda Manor, Renault och McLaren:


 
4. Ferrari och Toro Rosso backar

Som alltid i F1 finns det även förlorare i det ständigt pågående utvecklingskriget. I år är det framförallt Ferrari och Toro Rosso som ser ut att ha backat i förhållande till den nivå som de inledde säsongen på.
För Toro Rossos del är förklaringen delvis att de kör med Ferraris 2015-års drivpaket som inte längre utvecklas. Lösningen heter en återgång till Renault-drivning från och med 2017.
Men även Kvyats bristande form har säkert bidragit till juniortjurarnas vikande formkurva.
För Ferraris del var den negativa utvecklingen från och med Europas GP i Baku dramatisk. I fyra lopp i rad såg de inte ut att vara någonstans i förhållande till Mercedes och framrusande Red Bull.
Men i Tyskland och nu i Belgien har de återigen sett ut att kunna vara med och utmana kring en 99 %-ig prestandanivå – i praktiken där man oftast behöver ligga för att på allvar diskutera pallplatser.
För säsongsavslutningen blir det enormt intressant att följa hur Ferraris form fortsätter att utvecklas.
Drömmen vore ett läge där både Red Bull och Ferrari kan blanda sig i tätstriden. Det skulle verkligen öppna upp den smått klaustrofobiska tvekampen mellan Hamilton och Rosberg.


 
5. Kvyat – stallkamraten att ha

I fjol var Daniil Kvyat ett av fältets stora utropstecken. Ingen annan förare förbättrade kvalformen i förhållande sin stallkamrat så starkt som ryssen.
I år är bilden en annan. Det har uppenbarligen låst sig rejält någonstans och Kvyat har varken varit i närheten av Ricciardo hos Red Bull, eller Sainz efter degraderingen till Toro Rosso.
Ett sätt att belysa det är att titta på stallkamraternas respektive kvaltrender under året.
Ricciardo har blivit allt starkare utmanad av sin stallkamrat sedan Verstappen tog över efter Kvyat:



Samtidigt som Sainz har kunnat distansera sin stallkamrat allt mer sedan han slapp den unga holländaren i teamet:



Om inte Kvyat snabbt börjar visa form – t.ex. genom att kvala ut Sainz ett par gånger – så är hans Toro Rosso sits förmodligen snart bortlovad till Pierre Gasly; Red Bulls påläggskalv i GP2.
 
6. Sauber och Eriksson: Tufft, men kanske skäl till optimism

För Saubers del har det som alla vet hittills varit en riktigt tuff säsong. I genomsnittlig kvalform har de oftast legat stabilt omkring 4 % efter täten – en nivå från vilken man inte kan räkna med att ta sig vidare ifrån Q1.
Därför är det riktigt kul att se att Sauber-förarnas genomsnittliga kvalprestanda (97,88 %) inför Belgiens GP faktiskt är årsbästa. Och detta trots de problem med Ferrari-drivningen som Marcus hade.
Hoppas nu att detta är ett första steg i en mer varaktig positiv trend inför säsongsavslutningen.



Vad Erikssons kvalprestanda och den interna kampen emot Felipe Nasr beträffar så är bilden en smula svårtolkad.
Alltför ofta har avåkningar och väderlek ställt till det på kvalen och omöjliggjort en rättvis jämförelse mellan Marcus och brassen.
Om vi ändå tittar på de datapunkter som vi har så är det rätt tydligt att Ericsson inledde säsongen med ett stort övertag – då Nasr vantrivdes som mest med sitt chassi – för att sedan allt tydligare tappa mark till Felipe.
Under de senaste loppen har det inneburit ett litet, men tydligt övertag för brasilianaren. Om det nu skulle bli så att Sauber lyckas vända den hittills katastrofalt svaga säsongen till en positiv avslutning, så är det bara att hoppas på att
Ericsson får ut något av den vändningen även i den interna kampen.



//Gergei Farkas, GF1