Autosport

SvenskaRaceFans

Ett bisarrt men fantastiskt 24-timmars
Porsche #2 med Brendan Hartley, Earl Bamber och Timo Bernhard överkom ett underläge på 18 varv till att vinna årets Le Mans 24-timmars.

Ett bisarrt men fantastiskt 24-timmars

Årets Le Mans 24-timmars blev ett av de mest bisarra loppen i dess anrika historia, men precis som alla Le Mans utlovar, det var ett otroligt lopp.

Det var Porsche #2 med Timo Bernhard, Earl Bamber och Brendan Hartley som till slut tog hem segern. Detta var Porsches 19:e seger på Le Mans, den tredje i rad. Detta var den mer oväntade av de tre. Årets Le Mans blev en av de mer bisarrare upplagorna av det anrika loppet, då precis alla av LMP1-bilarna mötte stora problem, vilket i sin tur ledde till att en bil ur LMP2-klassen kom väldigt nära att vinna. Urartningen började redan på det första varvet.

Det började med att en karossdel från en av Toyota-bilarna lossnade och träffade ByKolles-bilen så pass att noskonen lossnade och förstörde kylningen på bilen. I längden innebar det att motorn överhettade, och underdoggen i LMP1 var ute innan ens en timme var avverkad. ByKolles hade fått riktig ordning på sin bil i år, både fartmässigt och tillförlitlighetsmässigt, så detta oturliga frånfälle tog riktigt hårt dem. Särskilt med tanke på vad som sedan skulle hända fabriksbilarna.

Tre timmar in skulle Porsche #2 hybridsystem rasa. Det skulle ta 65 minuter att reparera bilen, som då låg utanför topp-50 i resultatlistan. Detta var bara början på fabriksstallens problem, men just i det här läget av loppet såg det ut som att Porsche #2 var ute ur leken.

De närmsta 10-timmarna kom att se ut så som vi vant oss att LMP1-fighten gör de senaste åren: hårt sparrande konkurrenterna emellan. Toyota #7 drog iväg något, men Porsche #1 och Toyota #8 hängde bra med skuggade ledaren. Detta tills…

…#8 Toyota också var med om ett hybridsystemras. Strax efter klockan 22 började rök synas från bilen, och strax innan klockan 23 var de tvungna till ett längre depåstopp. Förutom att tappa kontakt med ledningen, kom Toyota #8 att tappa kontakt med den försenade Porschen också.

Men det var lite drygt en timme senare som Toyotas förhoppningar att bryta sin jinx fick sin dödsstöt. Under en säkerhetsbilsperiod skedde en mycket bisarr incident i depån. #7 med Kamui Kobayashi bakom ratten, utnyttjade tillfället för att göra ett normalt depåstopp. När han sedan stod i slutet av depågatan för att vänta in det gröna trafikljuset ut därifrån, kom en förare från ett av LMP2-stallen och hejade på honom – en ”tummen upp, kör hårt”-hälsning. Men då denna förare var orangeklädd, precis som banfunktionärerna, misstog Kobayashi honom för en sådan, och körde iväg. I förvirringen bad stallet honom att stanna, och Kamui visste inte vad han skulle göra. Han startade och stannade ett flertal gånger på kort tid, allt i låg fart. Det är den sortens påfrestning en LMP1-bil, med toppfart på 340km/h, inte är byggd för. Kopplingen brann upp, och när säkerhetsbilen släppte fältet kom Kobayashi aldrig upp i fart Bilens elmotor hade inte tillräckligt med energi heller, och bilen kom inte längre än till Arnage, fem kilometer från depån. Och så var Toyotas två starkaste kort borta ur ledarfighten.

Värre skulle det bli. Bil #9, med Nicolas Lapierre bakom ratten, som låg ungefär ett varv efter den nu ledande Porsche #1, stötte strax efter Kobayashis frånfälle ihop med Simon Trummers Manor-Oreca LMP2:a, vilket skickade Trummer hårt in i däcksbarriären längs start-och-mål, och gav Toyota #9 en punktering. Lapierre försökte lugnt och försiktigt ta Toyotas sista hopp tillbaka till depån, men däcksresterna slet sönder bakpartiet på bilen, som började brinna. Drivningen från förbränningsmotorn gick sönder däri, och även om branden snabbt slocknande, så hade inte heller denna Toyota energi nog i elmotorn för att ta sig tillbaka till depån. På mindre än tre timmar hade alla tre Toyota-bilar drabbats av oanade problem som slagit dem ut ur segersnacket. Jinxen levde i högsta grad. ”The Andretti Curse” på Indianapolis 500 i all ära, men frågan om inte Toyotas Le Mans-jinx är än värre. Detta var tredje gången på fyra år som en Toyota bryter från en säker ledning på Le Mans. Det är något lite märkligt med att känna medkänsla för ett av världens största och mäktigaste företag, men det är lite det man gör nu. I alla fall för människorna som år in och år ut jobbar med Toyotas LMP1-projekt och år in och år ut får känna på detta hjärtekross.

Och så, med lite drygt halva loppet kvar, så hade Porsche #1 ett övertag över närmsta LMP1-bil på 18 varv. Allt som krävdes för Andre Lotterer, Nick Tandy och Neel Jani var att defilera in i mål. Men så klart skulle ytterligare en bisarr plot twist uppenbara sig.

Strax efter klockan 11 på förmiddagen så förlorade Porschen allt oljetryck. För att spara förbränningsmotorn ombads Lotterer att stänga av den, detta ungefär vid Tertre Rouge, 12km från depån. Inte heller Porschen visade sig ha nog med energi i elmotorn för att sig ett helt varv runt Circuit de la Sarthe, och loppet var således kört även för dem. Nu hade varenda en av de sex LMP1-bilarna som startat loppet haft någon sort av katastrofalt tekniskt bekymmer. Två rullade fortfarande, så frågan var nu ifall någon av dem ens skulle kunna slå LMP2-fältet. Ironin var förstås att den Porsche som bara behövde defilera hem drabbades av ett tekniskt fel, medan den som kört flat out sedan lördagskvällen rullade felfritt.

LMP2 idag är en så kallad ”spec”-klass. Alla komponenter är strikt homologerade, bara fyra konstruktörer har välsignats mandat av ACO (det styrande organet) att sälja LMP2-chassin, och alla måste använda samma sorts 4,2-liters Gibson V8:a. Detta gör att en LMP2-bil kan vara mycket tillförlitlig i händerna på ett kompetent stall. Det finns inget experimentellt eller ens särskilt nydanande under karossen, till skillnad från LMP1-bilarna. En konventionell racerbil helt enkelt, gjord för att privatstall skall kunna delta i Le Mans 24-timmars. Dock så är dem inte ett dugg slöa. De är ungefär lika snabba som LMP1-bilarna i slutet av rakorna och de har tillräckligt med downforce för att sålla agnarna från vetet. En LMP2:a 2017 är ungefär lika snabb som en LMP1:a från 2011.

Så med fyra timmar kvar såg det ut som att en LMP2-bil mycket väl kunde segra i världens största långdistanslopp. Tre varv behövde Brendan Hartley, Earl Bamber och Timo Bernhard ta in över den återstående tiden. För förarna i Jackie Chan DC Racings Oreca #28, Ho-Pin Tung, Oliver Jarvis och Thomas Laurent handlade det i stor mån om att hålla nerverna i schack. Tyvärr, för deras del, blev det tvunget att byta ut delar av karosseriet vid ett av depåstoppen, vilket kostade dem en minut, förutom att bilen drogs med överhettningsproblem den sista timmen. Detta förseglade deras öde. Med lite drygt en timme kvar seglade LMP1-Porschen förbi.

När de 24-timmarna var slut såg podiumet ut så här:
1.      #2 Porsche 919-Hybrid LMP1 (Brendan Hartley, Earl Bamber, Timo Bernhard) – 367 varv
2.      #38 Jackie Chan DC Racing Oreca LMP2 (Ho-Pin Tung, Oliver Jarvis, Thomas Laurent) – 366 varv
3.      #13 Vaillante Rebellion Oreca LMP2 (Nelson Piquet Jr, Mathias Beche, David Heinemeier-Hansson) – 364 varv

Jackie Chan DC Racings bägge bilar korsar mållinjen i formation.
Jackie Chan DC Racings bägge Oreca-bilar korsar mållinjen i formation.

Men så klart, ytterligare en bisarr plot twist fanns att vänta, ett dygn efter målgång. Under de sista två timmarna hade Rebellions Oreca #13 problem med startmotorn, vilket försenade dem rejält under depåstoppen. Mekanikerna löste detta genom att knacka med en hammare på den, vilket väckte den till liv. För att lättare komma åt den skar de ut ett litet hål i motorhuven, där de kunde sticka in hammaren. Men då LMP2 har så pass hårda homologeringskrav på alla komponenter, ansågs detta bryta mot bestämmelserna. Rebellion #13 uteslöts därmed ur resultatlistan. En aning hårt kan tyckas, att en så pass liten förseelse bestraffas med diskvalificering ur ett 24-timmarslopp. Det ter sig som att det inte finns något utrymme för kreativa lösningar på tekniska problem i klassen. Men, det ACO är rädda för är att ifall detta hade tillåtits så hade en pandoras box öppnat sig, med massvis av gråzoner på vad för slags modifikationer som vore tillåtna.

Den andra Jackie Chan DC Racing-Orecan, med David Cheng, Tristan Gommendy och Alex Brundle, ärvde tredjeplatsen i loppet. Och ja, det är den Jackie Chan det handlar om. Han kör inte racerbil själv, men han promotar kinesisk motorsport så gott han kan. I och med Ho-Pin Tung och David Cheng var detta första gången en kinesisk förare stod på prispallen på Le Mans 24-timmars.
 
I GT-klasserna finns såklart mycket att tala om också. GTE-Pro var den klass som bjöd på mest drama den sista timmen. På upploppet stod allt mellan Corvettes #63 och Aston Martins #97. Med på ledarvarvet fanns också Ford #67. Med tre varv kvar satte Aston Martins Jonathon Adam allt på ett kort och störtdök på insidan av Corvetten, med Jordan Taylor ombord, vid Arnage. Bilarna stötte lätt ihop, och Taylor lyckades behålla ledningen. Men ett halvt varv senare ådrog sig Corvette en pyspunka, och Taylor tvingades gena över sandfållan vid den andra Mulsanne-chikanen. Ytterligare ett halvt varv senare, precis när klockan gick ner på noll, kom Adam ifatt och förbi. Corvettens punktering gjorde att även Harry Tincknell i Forden lyckades ta sig förbi med bara ett par kurvor kvar av loppet.


En sorglig syn. Jordan Taylor haltar över mållinjen i den Corvette som lett GTE-Pro-klassen bara ett varv tidigare.

Farhågorna inför loppet var att GTE-klassen skulle plågas av ett illa anpassat ”Balance of Performance”, men det visade sig att dessa farhågorna var ogrundade i verkligheten. Alla fem fabrikat som ställde upp, Corvette, Aston Martin, Ford, Ferrari och Porsche hade väl anpassade BoP och kunde konkurrera jämbördigt med varandra. Till slut var det Aston Martin som tog deras första seger i den stora GT-klassen sedan 2008.

För svenskarna i loppet gick det inte så himla bra. ”Svenskbilen”, Dragonspeeds Oreca #21, med Felix Rosenqvist, Henrik Hedman och Ben Hanley, hade aldrig riktigt farten för att hänga med i toppen av LMP2. En del tekniska problem sinkade deras framfart dessutom. Till slut kom de i mål på en 14:e plats. ”Coolt och galet” kallade Rosenqvist äventyret efteråt.
 
JMW Racings Ferrari 488 vann GTE-Am-klassen efter ett felfritt lopp. Körde gjorde Rob Smith, Will Stevens och Dries Vanthoor.

Komplett resultatlista hittas här!

Och så tar vi farväl till ett av de mest bisarra Le Mans som någonsin skett. Det har på flera sätt varit en historisk vecka, med det snabbaste varvet som någonsin setts på banan, första gången en LMP2-bil varit i ledning, och ett ledarbyte på det allra sista varvet i GTE-Pro. Precis som direkt efter Monacos Grand Prix och Indianapolis 500 så är saknaden stor direkt efter loppet tagit slut. Vi längtar redan efter 2018 års upplaga. Det vi har att se fram emot då är BMW:s återtog i GT-klasserna, fler privatstall i LMP1, och ifall Toyota äntligen kan bryta sin jinx. 19:e gången gillt?


882 VISNINGAR
JACOB FREDRIKSSON
6/20/2017 5:06:00 PM


Fler artiklar om Fredrikssons Allehanda

The Great Book of Racing Drivers’ Excuses
Fredrikssons Allehanda Inga kan komma med ursäkter som racerförare. Här är några av senare tids allra bästa.
10/2/2017 10:39:00 AM

En ilsken men ödmjuk mästare
Fredrikssons Allehanda En racerförares dröm? Att vara ilsken över en missad seger men ändå kammat hem mästerskapet. Precis så kände Josef Newgarden efter Indycar-finalen på Sonoma i söndags.
9/19/2017 11:52:00 AM

Ett enda misstag räcker
Fredrikssons Allehanda Ett enda misstag räckte för att göra Indycar-mästerskapet en öppen historia igen.
9/4/2017 2:45:00 PM

Vart skåpet skall stå
Fredrikssons Allehanda Senast jag skrev om Indycar och Josef Newgarden hyllade jag honom efter omkörningen han gjorde på Will Power på Mid-Ohio. Efter segern i helgens lopp på Gateway-ovalen i St. Louis höjer vi honom till skyarna.
8/28/2017 4:55:00 PM

Bildreportage från Kanonloppet
Fredrikssons Allehanda STCC-säsongen 2017 är den tuffaste på länge och det märktes tydligt på Kanonloppet. Här är bilder från tre händelserika heat på Gelleråsen:
8/15/2017 11:39:00 AM

Penske perfect
Fredrikssons Allehanda Josef Newgarden ser ut att göra det som varken Juan-Pablo Montoya, Simon Pagenaud eller Will Power mäktat med: gå för mästerskapet från år ett hos Team Penske.
7/31/2017 3:33:00 PM

Vad är ”sportvagnsracing”?
Fredrikssons Allehanda I och med LMP1-reglementets påstådda ”kris” så kan det vara lägligt att fråga sig, vad för slags ”sportvagnsracing” lämpar sig bäst åt Le Mans?
7/20/2017 3:14:00 PM

Bästa hittills 2017
Fredrikssons Allehanda Många racingserier har nu hunnit avverka ungefär hälften av sina säsonger, så därmed är det lämpligt att stämma av med årets bästa, roligaste, tyngsta och häftigaste prestationer och händelser. Först så tittar vi serier utöver Formel 1:
7/11/2017 6:11:00 PM

Ett bisarrt men fantastiskt 24-timmars
Fredrikssons Allehanda Årets Le Mans 24-timmars blev ett av de mest bisarra loppen i dess anrika historia, men precis som alla Le Mans utlovar, det var ett otroligt lopp.
6/20/2017 5:06:00 PM

Kobayashis rekordvarv
Fredrikssons Allehanda Tiden stannade till på Circuit de la Sarthe när Kamui Kobayashi slog till och körde det snabbaste varvet i Le Mans 24-timmars historia.
6/16/2017 11:51:00 AM

10:39
11:52
Fredrikssons Allehanda
En ilsken men ödmjuk mästare
14:45
Fredrikssons Allehanda
Ett enda misstag räcker
16:55
Fredrikssons Allehanda
Vart skåpet skall stå
11:39
Fredrikssons Allehanda
Bildreportage från Kanonloppet
15:33
Fredrikssons Allehanda
Penske perfect
15:14
Fredrikssons Allehanda
Vad är ”sportvagnsracing”?
18:11
Fredrikssons Allehanda
Bästa hittills 2017
17:06